Fällde ett par tårar idag.

För jag har fortfarande ont i huvudet.

Och jag tänkte att hoppet nog är ute.

Att jag nog alltid får ta mikrosteg i trappan för annars gör det för ont.

Sen kom jag på att det är första juni.

Och att det är sol ute.

Och jag älskar juni. Och sol.

Och att det nog inte blir bättre om jag ligger och gråter.

Så jag går ut i solen istället.

Och håller tummarna att huvudvärken plötsligt bara, försvinner.

Och lyssnar också på sommarens finaste låt:

Kärlekens alla färjor